Plus och minus med att studera

Det finns både bra saker och lite sämre saker med att studera vid universitet. För tillfället väger plus-sidan upp för mig och då har jag ändå inte haft något avbrott sedan jag började på lekis, har med andra ord inte tröttnat. Mina nuvarande planer är att gå klart master här i Uppsala och sedan röra mig till andra städer i Sverige; Stockholm, Lund, Göteborg? Det får framtiden utvisa. Jag har några terminer kvar att ta ut CSN, tycker alla borde läsa någon kurs vid universitet. Vi får trots allt pengar för det. Många länder får inte det, vi är privilegierade.

Här har jag gjort en lista med vad jag tycker är bra och mindre bra med att läsa vid universitet. Är medveten om att varje punkt kan utvecklas och till och med bli till sin motsats. Att jag till exempel slipper jobba eftersom jag pluggar – ett jobb kan i sig vara mer intressant än vissa kurser. Eller att jag även kan känna mig dum i andra situationer i livet.

Plus med att läsa vid universitet

• Slipper jobba i arbetslivet, studentlivet rockar!
• Smidigt schema där jag bestämmer hur jag vill lägga upp mina dagar, har som det ser ut nu enbart seminarium 2 timmar på måndagar och 3 timmar på onsdagar. Däremellan planerar jag min egen tid.
• Det ÄR faktiskt intressant att läsa om litteraturvetenskapliga teorier eller att kartlägga olika svenska förlag, deras utgivning, deras profil och så vidare.
• Skriva uppsats och hemtentor, sitta vid sin dator med en kopp te och skriva samt analysera i egen takt. Formulera sig i skrift är toppen!
• Känna att man lär sig nya saker, verkligen känna hur kunskapen går in och att känna sig lite viktigare när man vet mera om världen.
• Nya vänner – klasskompisar, forskarkompisar
• Att få träffa smarta professorer, som också är lite utav kändisar

Minus med att läsa vid universitet

• Sitta på lektioner och känna sig dum, de andra bara pratar och pratar på en nivå där jag inte fattar någonting (händer INTE varje dag)
• Bikupor ! Ryser av det ordet, läraren kastar ut en fråga som man två-och-två ska diskutera under några minuter för att sedan presentera det man kom fram till. Stress, ovälkommen diskussionskamrat och oförberett = saker jag starkt ogillar
• Inte längre föreläsningar, bara seminarium, i alla fall på masternivå. Saknar föreläsningar med powerpoint och pekpinne.
• Oron att det jag lär mig inte går att applicera senare i arbetslivet. Hur ska jag rent konkret använda mina kunskaper om poststrukturalismen??
• Svårt att varva ner, stressen att det ALLTID finns något att läsa/skriva varje kväll och helger. Inbillar mig att det är lättare att komma hem efter en arbetsdag och känna att man inte behöver tänka på jobbet förrän nästa arbetsdag. 

Hur en vanlig vardag kan se ut

Jag vaknar upp av "Falling from the sun" av -The Album Leaf klockan 07:40. Äter frukost, klär på mig och allt det där.


Har håret i en knut för att det är väldigt fett. Mitt ansikte visar små röda tecken på helgens svull av chips, alkohol och annat onyttigt. Det är som små påminnelser om allt man stoppade i sig.

09:15-10:10
Sitter i ett pentry i Engelska Parken där jag läser igenom mina anteckningar inför seminariet. Men gäspar mer än vad jag har effektiv lästid.

10:15-12:00
Har seminarium i kursen Förlagsstudier. Vi diskuterar idag den svenska bokmarknaden. Tar upp Sveriges tre största bokförlag: Bonniers, Norstedt och Natur & Kultur. I smågrupper får vi under några minuter förbereda inledande diskussion, jag och tre till skulle presentera Natur & Kultur. Läraren som är en doktorand avslutar med att presentera förlaget Canongate

12:00-13:00
Stressar mig iväg till Folkes Livs och köper en sunkig ciabattamacka som inte var värd sina pengar. Tänkte att det är dyrare mackor på Matikum. Men ångrar att jag inte förberedde en matlåda.

Det är vid denna tid alltid fullt överallt på Engelska Parken och det finna inga lediga platser. Men tänkte att jag skulle passa på att äta utomhus på en av bänkarna innan det blir snö och vinter, ångrar mig för det var rysligt kallt utomhus. Mina fingrar var alldeles för kalla för att ens kunna hålla på med mobilen (I-landsproblem).

Men inget ont som inte har något gott med sig! Jag fick blicka ut över min kära universitetsbyggnad. (ett uns av ironi)

Efter att ha tryckt i mig min macka går jag in i byggnaden och försöker få upp min värme innan jag har min första träff med min handledare. Det var skönt att äntligen få bolla mina idéer till min masteruppsats med min handledare, en hel del frågor klarnade upp sig och nu vet jag lite mera hur jag ska skriva min masteruppsats, som ska vara på 80-90 sidor och bidra med ny forskning till litteraturvetenskapen. (För jag är tydligen "forskare" nu...)

14:15-16:00

Det andra seminariet i kursen Förlagsstudier där vi diskuterade den svenska bokbranschen. Dessa två timmar bestod av våra förberedda redovisningar av egenvalda förlag. Jag redovisade om bokförlaget B. Wahlström. Hade en fin powerpoint med inscannade bilder. Pratade om förlagets grundande, historiska bakgrund, sedan om deras ungdomsböcker som är väldigt kända (tex Kitty, Tvillingarna, Biggles) och slutade med hur förlagets organisation ser ut idag. Deras profil, deras vision, deras position i förlagssverige och så vidare. Trots att jag var mycket förberedd, hade till och med (som den retoriker jag är) övat redovisningen högt och muntligt för mig själv. Tagit tid och sett att om jag var långsam skulle det ta 6 min, vilket var okej då presentationen skulle vara omkring 5 min. Men när jag väl stod där uppe kände jag hur jag började prata fort, var stressad, tittade ner i mitt papper, säkerligen stod och gungade osv osv. Allting som jag lärt mig att man inte ska göra. Varför??

16:20

Kommer hem till lägenheten. Har en stor bunt med reklam från brevlådan och två stora blöta fläckar på jeansen från min sadel. Slänger av mig jeansen och drar på mig mjukisbyxorna i velour. Drar bort luggen från min feta panna med hårspännen och *trumvirvel* sätter mig och pluggar.

Varierar min studieplats och riggar upp allting på köksbordet. Börjar läsa inför onsdagens seminarium i kursen Teori och Metod som kommer att ta upp strukturalismen och poststrukturalismen. Har mitt kära pussel nära till hands om jag skulle bli uttråkad. 

I skrivande stund är nu klockan 20:00. Jag har under tiden som jag läst i kurslitteraturen lagat mat. Det är kycklinglår med massa kryddor och vitlök. Till höger är det stekta kantareller, broccoli och basmatiris med soya och olika kryddor - testade något jag aldrig lagat tidigare och det blev gott. Nu ska jag diska och sen fortsätta läsa på inför onsdagens seminarium. Troligtvis fram till runt 23:00 då sängen är den enda platsen jag vill vara på. Ska försöka läsa lite av Simone de Beauvoirs memoarer innan jag däckar.

Imorgon har jag en stor (och viktig) dag framför mig. Jag ska för första gången ha en träff med den forskarnod som jag är en del av, den heter Kultur - Demokrati  - Medborgarskap och jag tillhör den del som heter "Föreställningen om medborgaren i litterära och politiska framställningar". Vi ska få mackor och presentera oss för varandra. Det är inte bara masterstudenter utan även doktorander och professorer från olika institutioner, det är tvärvetenskapligt. Därefter ska vi få en föreläsning klockan 16:00 av statsvetaren Elin Bjarnegård och den förre socialdemokratiske utbildningsministern Bengt Göransson. Efter det blir det vin och snittar. Frågan är, kommer någon bli lite på lyset? Hur mycket vin får vi? Jag vet att jag blir lättare påverkad av rödvin (som jag antar att det är eftersom vi är litteraturfolk...) när jag är trött vilket jag kommer vara sent på eftermiddagen imorgon. Kommer jag bli lullig och börja mingla jättemycket med kända professorer som bidraget med forskning till litteraturvetenskapen och göra bort mig? 

Sociala nät

Sociala nät är nutidens roligaste fenomen. Människor uppdaterar ständigt vad de har för sig, vad de äter och hur de klär sig. Det har blivit att många ropar ut i detta brus "se mig" och "bekräfta mig". Jag anser inte att det är någonting dåligt, bara en aning komiskt. Gillar dock att världen krymper allt mera och att vi kommunicerar med varandra i text och bild över landsgränser. Lite därför finns jag på andra sociala medier också och här länkar jag till dem.

Marremacarena heter jag på Instagram - bilder på mat, litteratur, mig och annat. (Bilder som en del kanske tycker är för tråkiga för Facebook)

Min Twitter- ett babblande om mer vardagliga ting, senast har jag skrivit att känt för att gå i min mysdräkt till universitetet eller att jag somnade i Östgöta Nations bibliotek en eftermiddag.

Min Tumblr - Sporadiskt uppdaterad med bilder jag tycker är snygga/vackra, oftast på mat och manliga modeller

Min Facebook - krävs nog ingen förklaring

E-boken i Sverige

Eftersom master sköljer över mig med plugg hinner jag inte läsa skönlitterärt (håller sen flera veckor tillbaka på att läsa Simone de Beauvoirs memoarer). Som tur är läser jag intressanta kurser och får möjlighet att gå på intressanta föreläsningar.

Jag gick på ett valfritt seminarium som SALT anordnade. Det var två forskare som pratade om sina forskningsprojekt. Den ena forskade om de mindre bokförlagen och hur de försöker överleva i ett klimat där de stora förlagen äger i stort sett allting.

Visste ni att Bonniers är det största förlaget som Sverige har idag, tillsammans med Norstedts? Att de är en vertikal integration, koncern, som äger alla de led som en bok går igenom innan du har den i handen? Men också att de äger andra medier, till exempel nästan alla biografer vilket gör att de kan bestämma att deras utgivna böcker ska filmatiseras. De äger även rättigheterna att sälja sina böcker på till exempel Rusta så inga andra förlag kan sälja sina böcker där. De äger TV-kanaler så de bestämmer hur mycket reklamtid deras böcker ska få. Det här gör det naturligtvis svårt för de mindre bokförlagen vilket gör att de måste försöka nå ut till konsumenterna på annat sätt.

Den andra forskade om mötet mellan boken och läsaren, särskilt den digitala läsningen i ett väldigt digitaliserat samhälle. Boken i surfplattans tidevarv. Är det skillnad på när vi läser en bok och när vi läser på en webbsida? Det var här de båda forskarna mötte varandra, nämligen i en digital läsning, även kallad E-boken.

Trots att alla förutsättningar finns – i stort sett varje person i Sverige har antingen en smartphone och/eller en läsplatta idag – läser vi ändå hellre pappersböcker. Vi har aldrig läst så mycket böcker som vi gör idag. Aldrig köpt så mycket böcker som vi göra idag.Varför finns det inte ett intresse för E-boken?

Några teorier och eventuella anledningar är:

1. Liten kunskapshunger i Sverige om digitaliserade fenomen därav liten kunskap om e-böcker och därav ingen som ”vågar” satsa på detta. Förlagens fel att det inte finns med andra ord.
   
2. Det är allt för hög moms, 25 % för e-böcker men bara 6 % för pappersböcker. Det är dyrare som konsument att köpa en E-bok än att köpa pappersversionen – vilken skulle du själv välja att köpa?
   
3. Förlag har inte råd att anställa IT-personal som kan arbeta med dessa frågor. På Bonniers är det en litteraturvetare som arbetar på IT-avdelningen (har jag för mig).
   
4. Idag är det enklare att låna en E-bok än att köpa den. Dock är det dyrt för biblioteken, för varje E-bok du lånar kostar det 20 kronor för biblioteken.

Men också för att:

1. Svenskar är traditionsbundna som har gett boken en hög kulturell status, det är fint att ha en välsorterad bokhylla och ökar mysighetsfaktorn i hemmet. Vi lägger fortfarande fram böcker på soffbordet för att imponera på våra gäster.
   
2. Bokhandel har fortfarande en hög status. Vi gillar att gå in dit. Dock har bokhandelsförsäljningen minskat drastigt på sistone och vi köper hellre på Internet.
   
3. Samt vår skräck för att lanserade e-böcker ska piratkopieras och spridas genom fildelning (här tycker USA att det är ”okej” med kopiering så länge mediet sprids och upptäcks).

Möjligheter för de mindre förlagen med E-böcker och digitaliserad bokvärld

1. Det är billigt att konvertera boken till PDF.
2. Det blir inga restupplagor som ligger och dammar osålda på tryckerier
3. Mellanled kan hoppas över - sparar pengar, t ex kan författare publicera sina egna böcker på publit.se
4. De är mer nytänkande än de gamla traditionsbundna stora förlagen, vågar gå dit de inte vågar.
5. Har lättare att få konsumentkännedom och närmare relation med sina "fans" alltså publicerar de det som läsarna vill läsa.

Ljuset i tunneln

Det finns några e-böcker som säljs i Sverige idag. Men de genrer som det har gått bra för är läromedel och skönlittertur, främst så kallad ”skämslitteratur” som till exempel Harlequinromaner, Tantsnusk… Det finns i alla fall ljus i tunneln, vi har alla förutsättningar (nästan alla äger en smartphone/läsplatta och vi har ett bra nät så vi kan surfa på våra plattor) men vi ska ju alltid vara några år efter alla andra länder när det kommer till nya digitaliserade fenomen.

Decamerone

Decamerone av Giovanni Boccaccio (från cirka 1353)

När man har en bok som bara ligger där på till exempel nattduksbordet och blir dammig då är det dags att byta bok. Jag började att läsa den här boken, men läste cirka 100 sidor och sen var jag inte längre intresserad. Jag kände inte längre för att läsa vidare. Egentligen märkligt eftersom jag gillar boken efter att ha skummat igenom den förut när jag läste A-kursen i Litteraturvetenskap. Men jag ska nu ställa tillbaka den i bokhyllan och läsa klart den någon annan gång.

Ska skriva lite om den för jag tror att ni kan gilla den ändå!

Så här beskriver Wikipedia handlingen: "Decamerone är en novellsamling med 100 berättelser samt en ramberättelse som binder ihop hela historien. Intrigen går i stora drag ut på att digerdöden kommer till Florens, och tio ungdomar (7 kvinnor och 3 män) flyr till Fiesole utanför Florens. Där sysselsätter de sig genom att varje dag berätta en historia vardera, i tio dagar. På så vis har de, när den tionde dagen är slut, sammanlagt berättat 100 berättelser." -> Wikipediasidan

Och jag kan inget annat än hålla med, det är en bra beskrivning. (Det finns inget värre än när man läser på  om handlingen och den inte alls stämmer in på den egentliga handlingen, eller ännu värre, avslöjar någonting viktigt som inte sker förrän långt i slutet och spoilar boken för en.)

Jag fick tankarna på att själva idén i boken är lite lik "Stjärnorna på slottet". Där är det också lite mera välbärgade människor som isolerar sig från omvärlden på ett fint slott och har en varsin dag som de bestämmer över, säger vad de andra ska göra. Sedan på kvällen samlas de och berättar saker för varandra: berättelser/noveller i romanen och livshistorier i tv-serien (egentligen inte så stor skillnad?). 

I den utgåva som jag har, köpte på en loppis i Arboga i somras, finns det 36 noveller av de 100 som Boccaccio skrev. Är osäker på om alla hundra finns samlade i ett verk någonstans och blivit utgivet?

Novellerna är oerhört snuskiga och det är människor som lurar varandra, stjäl saker, vänstrar och är otrogna. Mycket sex, mänskliga vätskor och kyrkans män som ligger med gifta kvinnor... En del är på bara någon sida medan andra kan vara på runt tio sidor. 

Så här beskrivs några av novellerna till exempel:

"Rinaldo d'Asti blir bestulen, till och med sina kläder. Han kommer till Castel Guiglielmo där han får stanna över natten hos en änka. [De ligger med varandra hela natten]. Hon gör honom skadeslös och Rinalod återvänder lycklig hem."

"Masetto från Lamporecchio spelar stum och blir trädgårdsmästare i ett nunnekloster. Alla nunnorna ränner till honom för att ligga med honom." 

"En stalldräng ligger med hustrun till kung Agilulf. Kungen får obemärkt reda på detta men visar inte att han vet något. Han hittar den skyldige och klipper av honom en hårtofs. Den klippte klipper alla de andra tjänarna och på det sättet klarar han sig ur den farliga situationen."

Ungefär så här fortsätter det genom hela romanen. Spännande inte sant? Jag rekommenderar den här boken för någon som inte orkar sätta sig in i en lång roman utan bara vill ha små korta humoristiska berättelser. Trots att den är skriven på 1300-talet behöver man inte oroa sig för att språket är krångligt, jag har en ny utgåva med en översättning som är på "vanlig" svenska.

Det här med krångligt språk i romaner. Jag har märkt att oftast är det lättare att läsa böcker ju äldre de är eftersom då har de blivit översatta från sitt originalspråk med helt annan meningsbyggnad och ord som inte ens existerar idag. Översättarna har gjort om väldigt mycket i texten. Däremot om man läser romaner från säg 1800-talet är oftast orden och meningarna i ursprungsform, exakt så som författarna skrev, vilket är långt ifrån dagens svenska språk. (Tänk på det här också när ni ska analysera någon roman och ska kommentera språket och stilen - vems är egentligen orden? Författarens eller översättaren?)