När man har en bok som bara ligger där på till exempel nattduksbordet och blir dammig då är det dags att byta bok. Jag började att läsa den här boken, men läste cirka 100 sidor och sen var jag inte längre intresserad. Jag kände inte längre för att läsa vidare. Egentligen märkligt eftersom jag gillar boken efter att ha skummat igenom den förut när jag läste A-kursen i Litteraturvetenskap. Men jag ska nu ställa tillbaka den i bokhyllan och läsa klart den någon annan gång.
Ska skriva lite om den för jag tror att ni kan gilla den ändå!
Så här beskriver Wikipedia handlingen: "Decamerone är en novellsamling med 100 berättelser samt en ramberättelse som binder ihop hela historien. Intrigen går i stora drag ut på att digerdöden kommer till Florens, och tio ungdomar (7 kvinnor och 3 män) flyr till Fiesole utanför Florens. Där sysselsätter de sig genom att varje dag berätta en historia vardera, i tio dagar. På så vis har de, när den tionde dagen är slut, sammanlagt berättat 100 berättelser." -> Wikipediasidan
Och jag kan inget annat än hålla med, det är en bra beskrivning. (Det finns inget värre än när man läser på om handlingen och den inte alls stämmer in på den egentliga handlingen, eller ännu värre, avslöjar någonting viktigt som inte sker förrän långt i slutet och spoilar boken för en.)
Jag fick tankarna på att själva idén i boken är lite lik "Stjärnorna på slottet". Där är det också lite mera välbärgade människor som isolerar sig från omvärlden på ett fint slott och har en varsin dag som de bestämmer över, säger vad de andra ska göra. Sedan på kvällen samlas de och berättar saker för varandra: berättelser/noveller i romanen och livshistorier i tv-serien (egentligen inte så stor skillnad?).
I den utgåva som jag har, köpte på en loppis i Arboga i somras, finns det 36 noveller av de 100 som Boccaccio skrev. Är osäker på om alla hundra finns samlade i ett verk någonstans och blivit utgivet?
Novellerna är oerhört snuskiga och det är människor som lurar varandra, stjäl saker, vänstrar och är otrogna. Mycket sex, mänskliga vätskor och kyrkans män som ligger med gifta kvinnor... En del är på bara någon sida medan andra kan vara på runt tio sidor.
Så här beskrivs några av novellerna till exempel:
"Rinaldo d'Asti blir bestulen, till och med sina kläder. Han kommer till Castel Guiglielmo där han får stanna över natten hos en änka. [De ligger med varandra hela natten]. Hon gör honom skadeslös och Rinalod återvänder lycklig hem."
"Masetto från Lamporecchio spelar stum och blir trädgårdsmästare i ett nunnekloster. Alla nunnorna ränner till honom för att ligga med honom."
"En stalldräng ligger med hustrun till kung Agilulf. Kungen får obemärkt reda på detta men visar inte att han vet något. Han hittar den skyldige och klipper av honom en hårtofs. Den klippte klipper alla de andra tjänarna och på det sättet klarar han sig ur den farliga situationen."
Ungefär så här fortsätter det genom hela romanen. Spännande inte sant? Jag rekommenderar den här boken för någon som inte orkar sätta sig in i en lång roman utan bara vill ha små korta humoristiska berättelser. Trots att den är skriven på 1300-talet behöver man inte oroa sig för att språket är krångligt, jag har en ny utgåva med en översättning som är på "vanlig" svenska.
Det här med krångligt språk i romaner. Jag har märkt att oftast är det lättare att läsa böcker ju äldre de är eftersom då har de blivit översatta från sitt originalspråk med helt annan meningsbyggnad och ord som inte ens existerar idag. Översättarna har gjort om väldigt mycket i texten. Däremot om man läser romaner från säg 1800-talet är oftast orden och meningarna i ursprungsform, exakt så som författarna skrev, vilket är långt ifrån dagens svenska språk. (Tänk på det här också när ni ska analysera någon roman och ska kommentera språket och stilen - vems är egentligen orden? Författarens eller översättaren?)
