Författare: Moa Martinson
Det här måste vara den bok som jag kan utan och innan. Jag
skrev min C-uppsats om den här romanen. Läste en version från 1936, sidorna
höll på att ramla isär när jag bläddrade, och jämförde med en TV-serie från
1979. Jag kan i stort sett alla händelser, vilka repliker de säger och hur
rummen beskrivs. Men jag har långt ifrån tröttnat på den. Kan läsa den igen och
igen.
Gillar den för att protagonisten Mia inte bara är en stark
och självständig ung flicka utan ironin och humorn som Martinsons språk är
fullt av. Det finns många oslagbara dialoger mellan till exempel mor Hedvig och
styvfar Albert när han kommer hem gravt alkoholiserad. Det är kvinnorna som har
makten i hushållet och männen får infinna sig i det.
Om man vill läsa om Sverige vid sekelskiftet 1800-1900 är
det här absolut en roman man ska läsa. Martinson beskriver hur det är att vara
proletärfamilj, både i industristaden Norrköping men också ute på landet. Det
är en gedigen samhällsskildring med många lager: alkoholism, feminism,
självständighet, industrialism med mera. Men naturligtvis kan den också bara
läsas som en rolig roman som behandlar en mor och dotter relation när inte
många mynt rullar över köksbordet.
Jag hade min bärbara dator framför mig med anteckningar från den lästa romanen och framför mig datorskärmen på Carolina Rediviva i Uppsala i stort sett varje dag vårtterminen 2012. Hade beställt hem TV-serien från ett mediebibliotek i Stockholm. Medierummet på Carolina var det kallaste rummet jag någonsin varit med om - det var där jag mötte våren. Men efter många timmar kom det till slut fram en godkänd -> C-uppsats
