Sökes: Sommarjobb!

Så länge jag pluggar roliga kurser kommer mitt framtida jobb vara roligt

Jag har haft den romantiska bilden av att så länge jag pluggar så kan jag bli vad som helst. Med bra betyg på gymnasiet och med fortsatta studier vid högskola eller universitet kan en bli vad som helst, särskilt det som jag tycker är roligt och intressant. Det är nog 90-talisten i mig som tänker så, "de" brukar ju säga att vi födda på 90-talet är naiva och har en lite skev världsbild. Tror allting kommer serverat på silverfat. Hur som helst. Det här är troligtvis anledningen till att jag har valt utbildning efter intresse och inte efter arbetsmarknad*. Valde inriktning kultur på gymnasiet och nu litteraturvetenskap (+ Retorik & Idéhistoria) vid universitetet. Det är ett svårt val det där; plugga det som är roligt eller det som ger mig garanterat jobb och bra inkomst. Gärna vill en ju ha både och.

Jag levde kvar i den här romantiserade och naiva bilden när jag valde att fortsätta mina studier på masternivå efter att jag tog min fil. kand juni 2012. Idag läser jag masterprogrammet för att jag har ett genuint intresse för litteraturvetenskap, för att jag tycker det är roligt att läsa och forska om litteratur men många dagar känner jag mig skoltrött, utbränd, och vill bara börja jobba. Men "alla" har ju en kandidatexamen i litteratur idag och jag måste sticka ut - därför läser jag master, därför jag inte nöjer mig med magister.

Så här beskriver mitt kandidatprogram att min framtid kan se ut:

Programmet ger dig en bred humanistisk utbildning lämplig för en stor mängd verksamheter inom kultur- och kommunikationssektorerna. Väljer du en litteraturvetenskaplig inriktning skapas möjligheter för verksamhet inom till exempel: 
› kulturjournalistik, 
› bokmarknad och 
› kulturförvaltning. 

Exempel på verksamheter är: 
› redaktör, 
› skribent, 
› konsult, 
› utredare, 
› kultursekreterare och 
› föreläsare.

Det här är ju verkligen jätteroliga jobb! Skulle kunna tänka mig alla förutom konsult och utredare, men mest bara för att jag inte riktigt förstår hur min senaste läsning av Lady Chatterley's lover och dess skildring av mansidealet ska göra mig till konsult alternativt utredare på ett företag?

Så här såg jag ut idag när jag knackade dörr och lämnade mitt CV på olika ställen. För vad jag slutat tro på är att jobb serveras på silverfat bara för att en har utbildning. Jag kan vifta med mitt CV där jag punktat upp snart fyra år av studier vid universitet men vad hjälper det mig i en bokhandel när de kräver en som är serviceinriktad och har erfarenhet av att stå i kassan? 

Vad ska egentligen väga upp: arbetslivserfarenhet eller hög utbildning? 

Att läsa ämnen som är intressanta och roliga eller att läsa kurser som ger en jobb i framtiden? 

Svar: Allting. Tror jag.

Jag vill mena att det är viktigt att unga lär sig att de KAN bli vad som helst men att det INTE serveras på silverfat. Någonting jag lärde mig försent. Ångrar att jag som snart 23 åring endast varit verksam i arbetslivet under 8 veckor. Jag har prioriterat utbildning och sommarkurser. Visst det kommer att ge mig en master på 4,5 år när jag inte ens fyllt 24 år och det ångrar jag inte. Det är lite utav en sport för mig att vara yngst bland mina kurskamrater. Men det räcker inte.

Utan en får ta extrajobb för att få erfarenhet. Även de jobb som inte har någonting att göra med sin önskedröm. I slutändan är det att ha kontakter, erfarenheter och att vara på rätt plats vid rätt tillfälle som betyder lika mycket som hög utbildning på vägen till sitt drömyrke. Bara för att jag inom ett år har en master i litteraturvetenskap kommer inte min dröm** att gå i uppfyllelse. En arbetsgivare kommer inte att plocka upp mig när jag examineras. För att få anställning på bokförlag räcker inte fina betyg.

* Därmed inte sagt att vi humanister inte behövs på arbetsmarknaden utan det är väldigt hård konkurrens om jobben i den kulturella sektorn.

**Tänkte så småningom skriva ett helt eget inlägg som besvarar Vad jag vill bli när jag blir stor.

Porr för litteraturnörden

Idag är jag inte nöjd med min bokhylla och vill spara ihop pengar för att köpa en ny. Den ser ut så här. Förutom skönlitteratur och lånad litteratur till mastersuppsatsen finns här: nationalencyklopedin, alla Selma Lagerlöfs romaner i skinn, läkarboken, fysik-kemi-biologibok för högstadiet, Nordstedts engelska ordbok, DVD-filmer och PC-spel. Det är helt enkelt en väldigt salig blandning. På en av hyllorna ser ni min morfars gamla skrivmaskin. På den skrev han flera rapporter och hans lokalhistoria. Hans verk finns samlade på Kungliga Biblioteket om någon är intresserad.

Romanerna har jag vanligtvis köpt för att jag har läst de under kandidatprogrammet, till exempel Kafka, Martinson, Söderberg, Wolf med flera.  De senaste tre åren har jag, tragiskt nog, inte hunnit läsa romaner utöver de som står på kurslitteraturlistan. Det kunde vara 2-3 romaner i veckan som vi läste. Andra romaner har jag fått från mormor och morfar, köpt på loppis, ärvt eller fått i present.

Efter att ha tittat på den här sidan, 19 Hardcore Images Of Bookshelf Porn blev jag ännu mera sugen på att köpa en ny bokhylla. De flesta skulle jag kunna tänka mig men de som jag fastnade mest för var dessa hyllor:

Tänk er att ha en stor lägenhet och bara fylla en hel vägg med flera hyllor...

Eller att bo i villa och renovera min trappa till en bokhylla...

Det här var så otroligt smart, skulla hänga upp alla de böckerna som jag inte läst ännu.

Vill bo här. Men skulle byta ut skrivborden till en rund soffa och massa kuddar.

Jättehäftig! Men skulle nog inte våga ha detta själv...

Min dröm efter ett stort bibliotek har nog funnits sedan jag såg Skönheten och Odjuret, minns ni det stora biblioteket som han bara ger henne hur lätt som helst? 

Här finns klippet för er som inte kom ihåg det. Många 90-talister som såg filmen förälskade sig nog i odjuret efter att han uppvaktat henne.

Fast ni som känner mig vet att jag inte förälskade mig i odjuret utan i Gaston, fråga mig inte varför den unga Martina föll så hårt för denna egenkära karl...

Nightwood

Till dagens seminarium hade vi läst Nightwood av Djuna Barnes. 

Det är en rätt så svårläst roman utan egentlig tydlig tidsuppfattning eller berättarstruktur. I mitt PM skrev jag bland annat att det här är en roman som kräver reflektion och eftertanke i sin läsning av den. En roman som inte kommer tillrätta i en sträckläsning på bara några dagar. Det är en roman att plocka fram någon gång ibland, antingen för att läsa om hela eller för att bara läsa några väl utvalda partier. Det är en roman utan vanlig kontinuitet och utan klassisk karaktärsskapande. 

Det kretsar kring Baron Felix Volkbein, Nora Flood samt Jenny Petherbridge och deras trånande begär efter Robin Vote. Vi får följa hur de tre samtalar med Dr. Matthew O'Connor. Mer utvecklande beskrivning av romanen går tyvärr inte att göra, inget skulle göra den rättvisa.

När jag läste försökte jag se alla små liknelser och avstickare som metaforer för något annat som möjligtvis betyder någonting särskilt, precis som en gör vid läsandet av poesi. När jag läste om partierna två, ibland tre, gånger fick de små avstickarna olika betydelser för varje gång och ibland valde jag till slut att bara läsa de för just vad de var. Precis vad doktor Matthew O’Connor ibland tycktes vilja mena i sina långa utläggningar till Baron Felix, Nora Flood och Jenny Petherbridge: att ta deras kärlek och känslor för precis vad de var för någonting i stället för att vilja vända och vrida på varje känsla. 

Matthew O’Connor tillför en terapeutisk vilostund där de kan öppna upp sig och få återhämtning från sina irranden i nattens skogar, det vill säga sina mörka känslostormar.  I en del partier verkar han som ett stöttande bollplank för deras förvirrade känslor alternativt som den röst en brukar slåss med inom sig själv vid starka känslor. Hans namn, Matthew-Mighty-Grain-of-Salt-Dante-O’Connor är intressant i sig. Särskilt ”Grain-of-Salt”, att hans terapeutiska stöd ska tas med en stor nypa salt, eftersom troligtvis deras behövda stöd finns inom de själva och inte hos honom eller att han i vissa ljus inte är trovärdig.

Likt Dante leder han oss till den undre världen, som jag ser det, bland annat kan det vara en människas inre eller natten. Likt Dante leder han karaktärerna, särskilt Nora Flood, in i natten för att hon lättare ska förstå sina känslor för Robin och hur deras kärleksrelationer ser ut och har sett ut. Just natten har en central roll i romanen vilket är den tid på dygnet som Robin vandrar planlöst ut på gatorna. Om Nora Flood är så att säga både i sitt inre och ute i natten, på samma gång, och letar efter vad som nu finns där kommer hon att komma tillrätta med de frågor hon kommer till doktorn med. Han menar till exempel att vi ska tänka på natten för att förstå kroppen och dess åtrå.

Som tidigare sagt är det här en roman med många nivåer och flera betydelser. Kan tänka mig att den för varje läsning ändras i betydelse för en själv när en är i olika stadier i livet. Möjligt att nattens metaforiska innebörd kan te sig annorlunda vid nästa läsning.

Lady Chatterley's Lover

Förra veckan diskuterade vi romanen Lady Chatterley's Lover av D.H. Lawrence (1928). Den är nog mest känd för sina sexscener, lite därför som den censurerades.

Historien kretsar främst kring tre karaktärer:
Lady Connie Chatterley
Clifford Chatterley
Oliver Mellors

Handling
Paret Chatterley flyttar in på ett stort gods på den lilla landsbygden Wragby. Clifford blev förlamad i det första världskriget och kan inte skapa en arvinge. Han förklarar för Connie hur gärna han vill ha en och säger att hon får ge honom en, han bryr sig inte om med vem, litar på hennes omdöme. Connie har ett sexuellt förhållande med en av hennes makes vänner, men finner ingen tillfredsställelse i det. Hon inleder en kärlekshistoria med skogsvaktaren Oliver Mellors, de blir kära i varandra, men håller det hemligt. Mer berättar jag inte för då avslöjar jag allting.

Jag har haft svårt att sammanfatta vad romanen egentligen handlar om eftersom det finns så mycket att säga. Det i sig anser jag är ett bra betyg på en bok, när det inte bara är en historia utan flera. Några exempel på teman den berör:
Industrialiseringen är dålig - skogen är bra.
Klassfrågan: aristokratin kontra arbetarklassen.
Kan ett äktenskap byggs enbart på tillit, samtal och samlevnad men inget sex?
Vad gör Connie deprimerad? Hur tänker och känner en deprimerad kvinna?

Vi läste den här romanen inför det seminariet som hette "Maskulinitet & Modernitet" vilket gjorde att jag hade särskilda glasögon på mig när jag läste. Jag letade efter episoder, känslor och annat mellan raderna som bland annat kunde besvara:
Vad är manlighet?
Hur skapas mannen?
Vilken maskulinitet representerar de olika karaktärerna?
Det har funnits en bild genom historien att en man är en som har harmoni mellan kroppen och huvudet. En man har förväntningen på sig att ha en sund, frisk och hälsosam kropp samtidigt som han ska ha ett intellekt, vara rationell och använda sitt huvud. Det var intressant att se om Clifford och Oliver levde upp till de här förväntningarna men även rent allmänt se hur de presenterades.

Oliver: Skogsvaktaren, lever i skogen som han både skyddar och i viss mån "äger", använder sin kropp i stor utsträckning. Är född i arbetarklass och har själv tidigare arbetat nere i gruvan. Men, samtidigt var han en lovande intellektuell ung man som kunde komma långt, tycker om att läsa, men valde att kroppsarbeta. Har egentligen inte så stora muskler, är lång och smal. Under kriget steg han i graderna i de brittiska kolonierna vid Egypten, kunde ha kommit högt upp i armén men valde att bli skogsvaktaren. Självständig som reder sig själv.

Clifford: den intellektuella aristokraten, bjuder in sina intellektuella manskompisar för samtal, läser och studerar. Men, är förlamad och har på så sätt ingen "manlig" kropp, är beroende av både sin fru och sin skötare. Känner att författaryrket inte gör honom till den mannen han vill vara utan det är först när han intresserar sig för gruvdriften och dess utveckling som han känner sig som en riktig man.

Mellan dessa två olika manlighetstyperna finns Connie. Hon gillar sin make för att han ser henne som en person med ett intellekt, hennes åsikter betyder någonting för honom och hon hjälper honom mycket i hans romanskrivande. Men, Oliver är den man som gör henne till kvinna; det sker när de har sex. Hon hade inte känt sig som en kvinna, inser hon, förrän en man låg med henne på det sättet som Oliver gör.

Sammanfattningsvis är det här en bok som jag rekommenderar. En ska inte vara orolig för om det är ett gammaldags språk för att den snart är 100 år gammal. Jag tror att alla kan hitta någonting, både män och kvinnor, i den här som tilltalar en. Den skildrar manlighet och mäns utveckling, den engelska landsbygden, hur industrialiseringen och arbetarklassen inleddes, vad första världskriget gjort mot människan och relationer mellan män och kvinnor. Men, om en letar efter en roman med heta sexscener, likt de vi idag ser på TV och i musikvideos finns det inte här. Det är mer långa utläggningar om hur hennes orgasmer känns som havets vågor som sköljer över henne, skira nattlinnen, len hud och blommor som flätas in i könshåret.

Inget intresse blir ingen lust

Förra veckan när vi hade läst Lady Chatterley's lover och någon text kring den var jag intresserad. Jag var muntlig i seminariet och jag hade egna reflexioner till det korta PM vi skrev. Men nu, jag märker en sådan stor skillnad när romanen inte är helt i min smak och när sekundär texten är svår. Tills imorgon ska vi ha läst Nightwood av Djuana Barnes och ett kapitel i en bok av Diane Warren. Romanen hade jag nog gillat om jag fått mer tid på mig och inte behövt stressläsa den, den var fin på sina ställen. Kapitlet förstår jag ingenting av, nästintill. Läser det nu för andra gången, vad menas det egentligen med att:

"Den katastrofala effekten från kulturell politik på individuella identiteten etableras från första sidan och symboliseras därefter genom representationen av kroppen. Politiska och metafysiska doktriner kan illustreras i köttet, kroppen förmedlar information av verkligheten." (min översättning)


Jag kan ju på något plan förstå de raderna när jag läser de så här, men inte i sammanhanget och i förhållandet till romanen. Vad, rent konkret, vill Warren säga? Det gör det heller inte enklare att endast några sidor av kapitlet finns som elektronisk resurs och att lärarens kopiering av texten är väldigt bristfällig: de två översta raderna saknas på varje sida. Jag tycker verkligen inte om när det blir så här inför seminarium, att jag helt tappar intresset för ämnet och inte ger mig tid att förstå. Ser hellre en film eller gör någonting annat än läser texten igen. Men om det inte finns något intresse så finns det ingen lust.

Mån-tis

Nu när kursen Det Modernistiska Projektet kommit igång och jag har seminarium varje onsdag är det så här jag ser ut från tidig måndag morgon till onsdag förmiddag. Jag hinner inget annat än att läsa texterna inför seminariet samt skriva ihop ett slarvigt PM. Slarvigt för att jag inte hinner göra det ordentligt samtidigt som jag ska hinna läsa alla texter. Vill ju hinna äta, sova, dricka kaffe och sånt. Hinner inte ens träna.

Fördelen med denna tid i mitt liv (som jag infinner mig i just nu) är att jag med stor och skön lättnad kommer att i framtiden kunna tänka:

Fy fan, det är över och jag klarade det. Detta gör jag inte om!