Efter 15:52 jobbar kvinnor gratis.

Torsdagen den 7 mars 2013 var jag och lyssnade på en föreläsning som studievägledarna vid universitetet anordnade på Ekonomikum. Det var Mona Andersson, förbundssekreterare på Akademikerförbundet SSR som talade. Det huvudsakliga ämnet var löneförhandling och hur en sådan kan gå till. Som grund låg faktumet att kvinnor tjänar 85% av lönerna  vilket också innebär att från klockan 15:52 jobbar kvinnor gratis.

Mona Andersson inledde med frågan Vad ska jag ha i lön? Och menade att det är en omöjlig fråga att besvara på. Hon förklarade också att det inte skulle bli en genusföreläsning där hon förklarar varför och hur det kommer sig att det inte är lika lön för lika arbete. Utan hon berättade om hur lön bildas och vad jag själv kan göra när jag ska förhandla om min lön. Så här kommer lite spridda anteckningar och stycken från föreläsningen med saker som jag fastnade för, vill dela med mig av eller som var helt nytt för mig:

Alla förhandlar dagligen i någon form, med familjen, i affären – många gånger utan att vi tänker på det. Vi använder vårat språk och kroppsspråk när vi förhandlar. Är det skillnad på hur kvinnor och män förhandlar? Eller, varför är det sådan skillnad på lönerna?

Vad är lön? Vad är det som gör att det blir lön? Hur uppstår lön?

Hon berättade att det finns ingen lag om lön, ingen laglig rätt att få lön, vilket jag inte hade någon aning om. Lön bildas genom förhandling, antingen genom facket eller arbetsgivaren. Jag, i min naiva blindhet, trodde att en lön kom automatiskt med anställningen och inte var någonting som skulle förhandlas fram. Att den var baserad på mina arbetsuppgifter och hur jag skötte mig. Inte att mycket hänger på min löneförhandling.

Ännu en sak som jag är dåligt insatt i är Kollektivavtal i Sverige. Fick lära mig grunderna i det på den här föreläsningen vilket var mycket intressant. Hon använde beskrivningen att kollektivavtalet är förmånspaketet på arbetsmarknaden, det som ger mig rätt till OB, övertid med mera. Det är omkring 96 % av alla anställda i Sverige som omfattas av kollektivavtalet; statligt anställda, anställda inom vården, i stora företag och så vidare. Kollektivavtalen är tidsbegränsade och förhandlas om väldigt ofta, vilket kallas för avtalsrörelse. Det finns ingen minimum lön i kollektivavtalet utan det är just att tjänstemän och akademiker ska ha lön och att den ska komma genom förhandling som står i avtalet.

Men, vem ska lära oss unga vad kollektivavtal är? Är det upp till var och en att ta reda på vilka avtal som gäller för en själv? Varför lär de inte ut sådant här i skolan?

Löneförhandling för oss akademiker var det som föreläsaren fokuserade på eftersom vi åhörare gick akademiska utbildningar. Vi fick lära oss att det finns inga ramar för hur mycket lön vi ska få när vi är nyexaminerade, om det spelar roll efter vår ålder, erfarenhet eller liknande. Däremot ska akademiskt utbildning löna sig. Visserligen ska de som varit anställda på företaget (som har lång erfarenhet) också ha förmåner. Men bara för att vi är nyexaminerade och inte har någon erfarenhet ska vi inte kastas i sjön, akademiskt utbildning ska som sagt löna sig för vi har bland annat den senaste kunskapen inom ämnet.

Det är mycket som påverkar vad som hamnar i min plånbok till slut. Inte bara inflantioner, företagens budget, produktion och så vidare utan även hur min löneförhandling ser ut, vilket kön jag tillhör samt godtycke hos rekryterarna/cheferna.

_______________________________________________________________________________

Vem är det som ska rätta till detta problem att kvinnor tjänar mindre än männen? Mona Andersson menade att det är en politisk fråga, just för att det är 2013 idag och det fortfarande ser ut så här. Det håller jag med om, det är på politisk nivå denna fråga behöver lyftas. Det är starka krafter som ligger bakom detta problem och det kan vara svårt att försöka urskilja vilka dessa krafter är.

En del menar att det är en generationsfråga och att när ”nästa generation” kommer till företagen kommer det att bli annorlunda. Men de unga män som är nyanställda vill hänga med och de kommer inte våga stå emot de stora cheferna. Trots att de fått genusperspektiv på sin uppfostran ända från dagis fram till gymnasiet.

Vi kan inte vänta på att politikerna ska ändra det här åt oss. Vi måste få insikt i vad vi utsätts för och kunna genomskåda både härskartekniker och det ”manniska” språket som vi exkluderas från. Det gäller att säga vad en ser för någonting och vara medveten om vilka krafter som verkar på en. Ta sin plats och kräva sin lön.

Löneförhandlingen

När jag ska gå in för att löneförhandla gäller det att komma ihåg att jag är inte i underläge för jag har den senaste kunskapen på marknaden medan företaget har en tom stol som de måste fylla för att inte produktionen ska stå still. Nyrekrytering kostar pengar för företagen och de är angelägna att pricka rätt men på anställningsintervjun är det fokus på mig. Jag ska tänka What’s in it for me?

Steg 1 är alltså att skicka ett CV till företag för att visa att jag är tillgänglig för anställning. De kallar mig för anställningsintervju och jag får chans att bekanta mig med arbetsplatsen, cheferna och de får möjlighet att se lite mer av mig. Ställa frågor som inte mitt CV och personliga brev svarade på. Om de någon gång frågar mig vad jag kan tänka mig att ha i lön ska jag inte börja förhandla om den just då utan artigt förklara att det får bli en förhandlingsfråga om de skulle anställa just mig.

Under tiden som de funderar på om de ska anställa mig så ska jag förbereda mig. Denna förberedelse är 70 % av hur min lön blir. Jag kan kontakta mitt fackförbund för att lära mig mer om hur min marknad ser ut. Kan kolla på SACO:s lönesök och få en bild av vad andra med liknande jobb tjänar, om man är medlem i SACO. Det är alltså statistik för att hjälpa mig men inte för att ge mig en exakt siffra utan ge mig inspiration, jag ska ha en modern lön och inte den gamla lönen. Jag kan även förbereda mig genom att kontakta det fackförbund som är bundet till arbetsplatsen. De kan ge mig många svar och ge mig lite utav insiderinformation. När jag förberett mig klart ska jag sätta upp tre olika löner.

·         Mål – vad jag helst vill ha

·         Ok!

·         Minst – inte vill ha

När löneförhandlingen har inlets ska jag ta bort det deffensiva språket, med ord som ”kanske” och ”möjligtvis”. Det är ett språk som vi kvinnor lär oss att tala redan som småbarn. Jag ska ta plats och visa vad jag vill ha, visa raka puckar. Det är så mannen vanligtvis kommunicerar.* 

Vad vill jag? Hur ska jag göra för att få som jag vill?

Motparten i löneförhandlingen ska se mig som lösningen på problemet, jag kommer för att fylla en stol, ska in i produktionen och bidra till verksamheten. Vilket problem är det jag löser för arbetsgivaren, vad är det jag kommer med som är deras lösning?

Jag kommer självständigt ansvara för… avsluta meningen och punkta ner enkelt vilka mina kommande arbetsuppgifter, områden och liknande kommer att bli.

Jag använder mig av, jag kommer med… avsluta meningen och här är min utbildning, specialistkompetens, mitt nätverk, språk – det vill säga det jag ska ha betalt för, sätter själv prislappen på det och ska inte fråga. Försöka matcha min spetskompetens med företagets behov. Kom inte med det jag inte kan, om de frågar kan du det här är ett bra svar: ”jag vet inte, har inte provat ännu”.

Vad ska jag säga i förhandlingen om jag vill ha 27 000?

Ha marginal för att kunna pruta ner till 27 000, till exempel börja vid 28500. Så fort arbetsgivaren gett en siffra börjar förhandlingen. Ställa processfrågor som ger hela svar och inte ja/nej, inte varför utan: hur, när, vem osv. Fråga! Fråga!

De säger 24,5 när jag vill ha 27, öka siffran med flera kvalifikationer. Få de att förklara varför de anser 24,5 är rimligt. Bygg ut med ditt självständiga ansvar (listan du skrivit tidigare), har jag samma bild av de som arbetsgivaren?

Visa att jag är påläst och så småningom känner jag av när förhandlingen är färdig och jag inte kan pruta upp min lön mer eller när jag känner mig nöjd och har uppnått mitt mål.

Summera därefter vad vi kommit överens om och skriv ner så att det inte försvinner i någon muntlig överenskommelse där ord står mot ord. Inom en månad ska ens skriftliga anställningsavtal finnas. Inte gå dit på måndagen innan jag vet mina villkor, det finns någonting som säger att är min kropp på arbetsplatsen har jag antagit villkoren. 

Det var en otroligt intressant föreläsning och jag kände min upplyft efteråt. Gillar starkt när föreläsarna tar upp ny intressant fakta och idéer som jag aldrig hört eller tänkt på. Detta gjorde mig mer förbered på det stora arbetslivet men även lite orolig för hur det kommer att gå på min första löneförhandling. Jag fick även väldigt ont i magen när hon punktade upp orättvisorna och hur orättvist det är mellan könen i Sverige trots att det är 2013.



*Det finns delade åsikter inom feminismen om kvinnor ska anpassa sig till männen för att bli jämställda med dem eller om kvinnor ska fortsätta vara kvinnor och införa kvinnligheten. Om en kvinna ska klä och tala "manligt" för att nå chefsposten eller om hon ska vara "kvinnlig". Det är nog inte så enkelt men jag skulle vilja att alla bara kunde vara sig själva och inte dela in sina personlighetsdrag i antingen manligt och kvinnligt.