Fredagen den 8 mars var jag inbjuden av min syster till Stockholm och Polstjärnan nära Odenplan. Det var föreningen Kvinna till kvinna som hade bjudit in olika föreläsare med anledning av den internationella kvinnodagen. Ni känner kanske igen organisationen genom det här projektet, dubbelpepp.se, där kända personer delar med sig av olika historier, till exempel berättar bloggaren niotillfem hur hon förlorade oskulden. Alexandra Pascalidou var konferencier.
För att inte ett inlägg ska vara allt för långt har jag gjort de till fyra stycken, en för varje föreläsare.
De andra som föreläste var:
1. Anna Pettersson
2
3. Karin Lekberg
4. Anna Wahl
Nummer två var Karin Götblad, tidigare länspolismästare i Stockholms län. Idag är hon regeringens samordnare mot våld i nära relationer.
Antingen tack vare eller på grund av mina studier i retorik har jag ett öga för detaljer när det kommer till talare. Jag reagerade på att Götblad inledde med att ursäkta sitt beteende med ett nervöst skratt. Hon varnade för att hon kunde låta barsk och sträng, som hon förklarade var på grund av hennes långa arbete inom poliskåren. Jag tycker inte att någon ska ursäkta sig för ett sådant beteende, särskilt inte i inledningen av sin föreläsning och alltså förekomma sig själv. Skulle en man känna sig tvungen att ursäkta sig för att möjligen låta barsk och sträng? Jag bara undrar. Nu visade det sig att hon inte alls var barsk och sträng.
Både jag och min syster tyckte att hon var en mycket bra föreläsare. Jag tyckte att hon var saklig, informativ och höll tråden rakt igenom. Det var varvat med saklig information och lite anekdoter från hennes yrke som länspolismästare.
Hon berättade att hon under sin tjänstetid mellan 1 september 2008 till 4 maj 2012 ökat andelen kvinnor på chefsposterna inom polisen i Sverige från 12 % till 33 %. Det är inte 50% och vi är inte där ännu men det är helt klart en stor ökning. Götblad tror på kvalitet och utveckling inom organisationer som hon anser att man får när det är balans mellan könen, "ett jämställt samhälle ger driv i utvecklingen".*
Götblad tror på att chefer behöver personlig mognad för att kunna leda. Hon vill att de ska sätta sig hos psykologer för att lära känna sig själv för då kan en människa utvecklas som ledare. En chef ska även möta sin personal och veta vilka dem är. Hon själv tog in personalen en och en för djupa samtal.
En viktig punkt hos en chef är mångfaldskompetens. Götblad brukade dela in sin personal i olika arbetsgrupper där människor med olika bakgrunder (inte bara etnicitet, utan även ålder, tidigare erfarenheter, arbetsställning m.m) fick delta. Det är ett sätt att få in nya idéer och förslag till verksamheten när det finns en mångfald och utrymme för alla individer. Som ni märker rörde sig inte Götblad alltid mellan kvinna och man, hon gjorde inte den (enligt mig enfaldiga) indelningen av den anställda personalen. En i personalen är mer än bara sitt kön.
Hon ville se kvinnor på mansyrken och män på kvinnoyrken för att få nya perspektiv. Hon ville att vi skulle ta med oss att göra tvärtom för att se vad det leder någonstans, det leder alltid till nya idéer och uppslag menade hon. Att provocera och rucka lite på gamla dammiga konventioner.
*Precis det anser Elisabeth Tamm som jag skriver masteruppsats om, att det blir en fördelaktig utveckling inom politiken och det samhälleliga arbetet när det är jämställt mellan kvinnor och män bland representanterna. Det sorgliga är att Tamm sa det på 1920-30-talet och att Götblad säger det cirka 100 år senare - vi har inte kommit dit ännu.
De andra som föreläste var:
1. Anna Pettersson
2. Carin Götblad
3. Karin Lekberg
4. Anna Wahl
Antingen tack vare eller på grund av mina studier i retorik har jag ett öga för detaljer när det kommer till talare. Jag reagerade på att Götblad inledde med att ursäkta sitt beteende med ett nervöst skratt. Hon varnade för att hon kunde låta barsk och sträng, som hon förklarade var på grund av hennes långa arbete inom poliskåren. Jag tycker inte att någon ska ursäkta sig för ett sådant beteende, särskilt inte i inledningen av sin föreläsning och alltså förekomma sig själv. Skulle en man känna sig tvungen att ursäkta sig för att möjligen låta barsk och sträng? Jag bara undrar. Nu visade det sig att hon inte alls var barsk och sträng.
Både jag och min syster tyckte att hon var en mycket bra föreläsare. Jag tyckte att hon var saklig, informativ och höll tråden rakt igenom. Det var varvat med saklig information och lite anekdoter från hennes yrke som länspolismästare.
Hon berättade att hon under sin tjänstetid mellan 1 september 2008 till 4 maj 2012 ökat andelen kvinnor på chefsposterna inom polisen i Sverige från 12 % till 33 %. Det är inte 50% och vi är inte där ännu men det är helt klart en stor ökning. Götblad tror på kvalitet och utveckling inom organisationer som hon anser att man får när det är balans mellan könen, "ett jämställt samhälle ger driv i utvecklingen".*
Götblad tror på att chefer behöver personlig mognad för att kunna leda. Hon vill att de ska sätta sig hos psykologer för att lära känna sig själv för då kan en människa utvecklas som ledare. En chef ska även möta sin personal och veta vilka dem är. Hon själv tog in personalen en och en för djupa samtal.
En viktig punkt hos en chef är mångfaldskompetens. Götblad brukade dela in sin personal i olika arbetsgrupper där människor med olika bakgrunder (inte bara etnicitet, utan även ålder, tidigare erfarenheter, arbetsställning m.m) fick delta. Det är ett sätt att få in nya idéer och förslag till verksamheten när det finns en mångfald och utrymme för alla individer. Som ni märker rörde sig inte Götblad alltid mellan kvinna och man, hon gjorde inte den (enligt mig enfaldiga) indelningen av den anställda personalen. En i personalen är mer än bara sitt kön.
Hon ville se kvinnor på mansyrken och män på kvinnoyrken för att få nya perspektiv. Hon ville att vi skulle ta med oss att göra tvärtom för att se vad det leder någonstans, det leder alltid till nya idéer och uppslag menade hon. Att provocera och rucka lite på gamla dammiga konventioner.
*Precis det anser Elisabeth Tamm som jag skriver masteruppsats om, att det blir en fördelaktig utveckling inom politiken och det samhälleliga arbetet när det är jämställt mellan kvinnor och män bland representanterna. Det sorgliga är att Tamm sa det på 1920-30-talet och att Götblad säger det cirka 100 år senare - vi har inte kommit dit ännu.
De andra som föreläste var:
1. Anna Pettersson
2. Carin Götblad
3. Karin Lekberg
4. Anna Wahl
