För några dagar sedan fick jag ett sms att jag nu kunde hämta min reserverade bok på biblioteket. Hade inget minne av när och hur jag hade reserverat den men det var denna bok jag fick i handen:
Till en början var det svårt att komma in i den och få ett sammanhang. Det är skrivet med ett snabbt tempo och det radas upp händelser efter varandra. Många nya stycken och det hoppar mellan dåtid och nutid. Det gjorde inte att jag ville sluta läsa utan jag ville se hur det skulle gå för henne och om hon en dag skulle må bra. Den första tredjedelen är segast och har detta snabba tempo men det är ett språk som jag lätt rycks med i, hittar jargongen. Men i mitten är det olyckligt och hennes liv blir på ett sätt "värre" utan att avslöja allt för mycket och jag skyndar mig igenom raderna för att få veta hur hon kommer må. Det växlar mellan att skrivas i jag-form och i tredje person. Jag tänkte mig hela tiden att det var samma person det handlade om men efter att ha läst ut boken är jag inte riktigt säker längre. Kan det vara två personer det handlar om? Den är realistisk och detaljerad och efter lite googling ser jag att författaren levt lite samma liv. Men man ska akta sig för att se skönlitteratur som biografisk, alla författare omvandlar verkligheten, det är fiction, även om huvudrollens förflutna och nutid speglar författarens.
Många episoder var otroligt äckliga. Det var detaljerade beskrivningar av "använda" kön, sex, vätskor, alkohol, spyor, hudflagor med mycket mer. Jag råkade vid ett tillfälle äta lunch samtidigt som jag läste den - gör inte det. Kvinnan som det handlar om är kåt och snuskig, ibland hinner hon inte duscha. Det är ingenting negativt. Det är som sagt realistiskt. Det är så här det är att vara kvinna. Punkt.
Den var otroligt igenkännande. Det var länge sedan som jag kunde identifiera mig så starkt med en karaktär från en skönlitterär bok. Jag ska inte gå så långt och säga att jag är kvinnan det handlar. Om jag skulle lyfta fram de sidor hos mig som jag har gemensamt med henne; jag känner igen mig i hennes tankar om livet, hennes önskningar om hur hon vill spendera sin fritid samt hennes inre längtan och känslor. Jag har samma oro som henne för framtiden och vad våra innersta känslor kan komma att ta oss någonstans.
Det som hon kallar Ärret eller Han kan jag också identifiera mig med. För några år sedan hade även jag en man i samma stad som jag inte ville stöta på runt husknuten, oron för om jag skulle råka vara på samma klubb/bar som han. Ena sidan av mig ville det och andra ville inte träffa honom. Han levde som en mystisk skugga genom hela boken.
Bilden ovanför visar hur omslaget ser ut. Troligtvis en närbild på en bubblande drink, kanske öl som blivit rödfärgad.
För att dra igenom handlingen lite kort:
En kvinna som närmar sig 30 bor ensam i en etta vid Hornstull. Hon jobbar på Dramaten som värdinna vilket ger många roliga episoder med dramatenbesökarna som hon stör sig på, tanter som klagar och mammor som tjatar. Kul att få en inblick i hur det kan vara bakom kulisserna på Dramaten. När hon inte jobbar sitter hon gärna på Riche, Spy Bar eller liknande ställen med sina arbetskollegor och dricker öl. Ibland dricker hon vin och då vet hon hur kvällen slutar - på efterfest hos någon främmande man och minnesluckor dagen efter. När hon inte jobbar eller dricker är hon bakis eller simmar i en simhall. Detta är ett liv som hon för tillfället inte är nöjd med men vännerna och alkoholen lockar på barerna, spänningen i att denna kväll kanske träffa sin stora kärlek och att slippa vara ensam hemma gör att detta liv tuffar på för henne, svårt för henne att bryta mönstret.
Jag tipsar er att läsa den här boken. En av de bättre böckerna som jag läst på sistone. Sånt märkde jag direkt eftersom jag inte ville lägga ifrån mig den. Jag har läst så mycket på sistone och har inget tålamod att ge böcker flera hundra sidor på sig att göra mig intresserad. Om ni vill beställa eller läsa mera recensioner eller höra högläsning tipsar jag om den här länken.
